Det är så lätt.
Att falla tillbaka på och falla tillbaka i andras (f*n, vad det regnar) beteende…
Eftersom jag bokar schema – som alla andra:) – från 1 april, så stämplar jag – om alla andra:)
Men är jag som alla andra?
Ne…
Inte riktigt…
Jag har lärt mej, att man behöver inte komma 15 minuter före utatt arbetstid, för att andra gärna vill det.
Ska jag komma tidigare, är det för att jag vill det, för att det är ok, för mej!
Jag märkte att jag var på väg in i en stress, över att inte hinna byta om och stämpla in och gå in för att lösa av innan min arbetstid egentligen börjar…
Som tur var, så märkte jag det.
Så numera, så går jag utan stress från bussen, byter om i lagom maklig takt och går till avdelningen, i lagom maklig takt för att börja arbetsdagen – och klockan kan hinna bli både kvart i och tio i, fem i före utsatt arbetstid, innan jag stämplar in.
Jag är alltid tidigt på huset, då jag åker buss, men den tiden är till för mej, inte för någon annan!
Men där ser man, så otroligt lätt det är att hamna i ”alla andra spår”
Kram Kin@
Arbetsträningsdagboken 