Avlutar dagliga rapporter

Fr om den 1 april, så har jag beslutat mej för attavsluta de dagliga rapporterna.

Nu går jag in i en ny fas.

Jag har nämligen bokat schema, som alla andra fr om nu!

Nu känns det som att jag jobbar ”på riktigt”:)

Är som ”alla andra”.

Missförstå mej rätt nu; det är enbart i positiva ordalag, jag skriver detta – det är så skönt att få vara tillbaka i det normala, vad som nu är normalt, för oss själva…

Men att klockan ringer på morgonen, man kliver upp, fikar, gör sej i ordning och far på jobbet, som tusentals, miljontals människor gör dagligen – det är en sån underbar känsla, så det går inte att beskriva…
Att avsluta dagen med en kopp kaffe i soffan, med arbetskamrater, surrandes om allt och inget innan alla åker åt sina håll, hem till sitt och de sina och jag njuter av känslan av att imorgon, så ska jag antingen vara ledig, eller så börjar jag senare, eller så ska jag upp till arbete tidigt igen.

Jag antar man måste varit från jobb ett tag, för att hitta den känslan…

Jag kommer att nån gång i veckan, höra av mej med tankar och refletioner – ibland, kan det bli ofta, ibland så kan det  bli sällan.

Men jag glömmer inte bort min Arbetsträningsdagbok – den har varit ett stort stöd att luta sig mot.

Jag har funderingar på att försöka fortsätta ge min bild på utmattningssydnrom, på nåt sätt – vi får se…

Kram på er alla, därute!

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 57-58

OJ, vad trött jag var igår!

Insåg där, kanske något försent, att jag nog måste ta och växla ner en aning.

Har alltså stött på ett av de sk berömda ”bakslagen”

Tyvärr, så upptäcer man det något försent, MEN mycket tidigare än då jag bokstavligen gick in i den berömda väggen.

Känner så väl igen kroppens alla ”hyss”:
Man får sämre minne
Koncentrationen blir sämre
Svårare att fokusera
Man tappar lusten att träffas och umgås
Man tappar lusten för sina hobbys
Man får en otrolig hjärtklappning,som främst gör av sig när man stannar av, det är som att kroppen vibrerar och hjärtat slår uppe i öronen och vilopulsen är oerhört hög.
Och så börjar man sova dåligt, drömma en massa, både mardrömmar och annat:
Vakna vid 3-4 på natten – lite för tidigt för min smak:)

Så idag var jag på FHV, för att samtala med läkaren kring sjukskrivningen; öka på arbetstid eller inte och vi diskuterade oss fram till att jag stannar på 50 % en månad till och efter det ökar jag till 75 % igen…

Det känns bra att ha beslutat att stanna upp…

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 52 – 56

Arbetsveckorna bara flyger förbi.

Det går fort när man har roligt…eller nåt:O)

Nu har jag ”jobbat” upp med till 75 %; 50 % arbete och 25% arbetsträning.

har haft en ordentlig svacka, precis som jag befarade, visste om eller vad jag ska kalla det, men man lär så länge man lever…

Om nu läkare och FK går med på det, så tycker min chef (och jag) att jag bör stanna på 75 % arbetstid, under en längre tid, för att få tid att landa i det hela.

Och i sinom tid, så blir det att gå in i schema tänket, dvs arbeta kvällar och helger också – för det är ju så min arbetsplats är uppbyggd!

Jag måste fortfarande hålla i minnet att jag är faktiskt inte fullt 100:)

OM jag någonsinn kan komma tillbaka i 100% kapacitet…

Eller så kommer jag tillbaka i vad som kan tyckas vara en ”Normal” kapacitet och inte som jag kört på tidigare…

Den som lever får se.

Ny arbetsvecka stundar med läkarbesök både för mej och sonen + arbete alla dagar 5.

Gudarna ska veta att jag förbannat 5 dagars arbetsvecka några gånger nu:O)
Det är inte kul att redan på onsdagmorgon längta till fredag – kanske därför man hamnat i oregelbunden arbetstid – fast jag egentligen varit i regelbunden arbetstid, dvs ständigt nattjobb…

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 51

En helt vanlig förmiddag på jobbet, kan  man säga; full fart mot helgen med andra ord.

Var även med sonen för en allergikoll på barnmottagningen.

Det har visat sig att han inte tål kloret i badbassängen och det märks så tydligt, för vi har gjort som en egen diagnossättning; bad=eksem.

Huden får läkas och ett längre uppehåll har gjorts och så har han provat igen att bada=eksem över heeela kroppen.

Så har vi gjort typ 3 gånger, men skolan nöjer sig inte med det, nähäj!

Det måste vara läkarintyg på det, ser ni…

Kruxet är bara, att det inte finns något blodprov för att fastställa detta, utan  man måste göra p r e c i s som vi gjort och eftersom vi redan gjort det, så tyckte läkaren att vi itne behövde göra om det – helt enkelt.

Han skrev ut ett intyg och så får vi hoppas att skolan blir nöjd!

Innan vi skildes åt, så skrattade han till och berättade att jag krossat hans fördommar denna dagen, för honom:O)
När han läste remissen, så var han övertygad om att det bara var en ”knäpp morsa, som inte ville låta ungen bada för llite eksem”:O)
Men under tiden vi pratade och han fick se i de journalanteckningar, från de besök på vc med sonens eksem, så förstod han att jag hade belägg, för saken:)

Så till jobbet…

De senaste arbetsveckorna har satt igång en del funderingar i mitt huvud…

Jag funderar verkligen på om det här är arbetsplatsen som jag kommer att gå tillbaka till OCH stanna på…

Det märks ju att under de år jag jobbat, så har tempot ökat och i och med det så stiger ju stressnivån hos folk och uthålligheten har verkligen sjunkit.

Att komma tillbaka efter en tids bortavaro, är lite av en chock…

Förmodligen så har det varit så en längre tid, även när jag jobbade innan jag blev sjuk, men då såg jag det ju inte pga ATT jag var sjuk.

Jag far illa av det, det gör mej ledsen.

För att fixa arbete och livet, så får jag väl göra som tidigare; starta tunnelseendet och gå på jobbet, göra de uppgifter som ska göras och inte se utåt sidorna…

Trevlig helg!

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 50

Jobbat en ”gent-översnett-dag” idag…
10-14.30 inkl arbetsträning.

Lite bra att komma sådär, kunna hjälpa till vid transporter, undersökningar, bäddningar, lunchavlösningar osv…

Att ens härliga arbetskamrater kommer och hör hur det är och hur det går och ger en massa pepp, gör ju inte saken sämre:)

Tack för att ni finns!

Börjar känna att jag är lite mer på banan igen.

Är inte alls lika trött och slut i huvudet längre…

Men, jag hushåller med orken fortfarande – så dä så!

Blev hämtad efter jobbet och så förärades Maxi med ett besök och när vi kom hem, så doftade det så gott, då maken och sonen hjälpts åt att dammsuga och torka golven – det är livskvalité det, att få komma hem till det!

Kvällen blir lugn, då det är upp med tuppen imorrn.

Jobbar 7-11.30 inkl. arbetsträning – sen är det helg och lite födelsedagsfirande…

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 48-49

Jag är glad att jag ser var jag är på väg och att jag är på väg åt lite fel håll…

Att jag ser det ganska fort…

Igår, så var jag duktigare, på att ta hand om mej själv också.

Gick faktiskt på en paus varje timme i 5 minuter och tog mej nåt att dricka, ”pudrade näsan” om det behövdes och tog mej mina 5.

Det är fruktansvärt viktigt att hitta sig en frizon, där det är lugn och ro, att få sitta i största möjliga tystnad och vila hjärnan, för den går på högvarv.

Idag så var jag med på ½ utbildningsdag.

Vi har sådana med jämna mellanrum och denna gång, så är det HLR för hela slanten!

Kommer att känna av det i armarna imorrn:O)
Det blir till att börja träna armmusklerna om man ska klara av detta:p

Nä, skämt åsido, det är så oerhört nyttigt att de blir av, våra temadagar!

Men hjärnan är om möjligt ännu tröttare nu.

En positiv, sak är att jag märker att de genomgångar/undervisningar jag är med på, verkar fastna i skallen – tack och lov!

Imorrn är en annan dag!

 

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 47

Har verkligen inte gjort mycket i helgen och det har varit skönt!

Och jag har dessutom inte ett dugg dåligt samvete för det:O)!

Måndag innebär eftermidagspass, ”som vanligt”.

Det känns både och med att ha ett ”fast schema” med som tidigare nämnts, så tror jag på rutiner, rutiner och åter rutiner när man ska tillbaka till något eller påbörja något…

Morgonens pyssel blev starta en tvättmaskin och hänga den.
Städa ur och i diskmaskinen.
Följa sonen och fylla på hans busskort.
Frukosterat med maken, som är sjukskriven för diskbråck…

Så promenad till bussen och ge sig iväg till jobb.

Det höga tempot fortsätter på jobbet och jag känner verkligen av det!

För det kan ju inte vara helgens Rockfest, som gick av stapeln i lördags i mycket glada vänners lag:)
Jag var nykter och skötsam men ack så trevligt det var!
Ser fram emot nästa år, redan!

Det ÄR svårt att hitta naturliga ställen, där jag kan ta pasuerna, att stanna upp…
Måste fundera på det där nån dag…

Återkommer.

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 42 – 46

En vecka till, i samma tempo och jag är nästan i däck…

Att inte sova ordentligt på ca tre månader, börjar ta ut sin rätt…

Att vara bland folk, som behöver ens hjälp, i sin totala hjälplöshet och att ge stöd och styrka till deras anhöriga, börjar ta ut sin rätt…

Jag har hamnat i det omtalade bakslaget…

Har slutat handarbeta.

Har slutat promenera mer än det abs0lut nödvändiga…

Får ingenting gjort…

Kommer inte igång med nåt.

Har slutat känna glädje.

Har slutat skratta.

Gråter för minsta lilla, t ex bara av att skriva, att erkänna det här…

Jag har i alla fall, gått till jobbet, utfört mina arbetssysslor, stöttat de chockade, ledsna anhöriga…

Varför då?

Jo, för att jag i grund och botten tycker så otroligt mycket om mitt jobb!

Men sen då…

Jag tänker på att pausa, jag tänker på raster, jag tänker på att sluta i tid, jag tänker verligen på att ta hand om MEj – men ändå…

Fortsättning följer…

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 41

Upp i arla morgonstund.

Övriga huset låg och sussade gott – ja, inte mina kompisar vovvarna, eller åtminstone slyngeln. Damen kliver visserligen upp hon också, men hon byter bara liggplats, från fotänden på min säng till att vara soffpotatis.

Har väl inte sovit så himla bra; ”som du tar hand om dej på dagen sover du på natten” – dvs blir det mycket om dagen, så sover man oroligt och det stämmer, så bra!

Fikade, packade ryggsäcken, gav hundarna mat, rastade dem och så tänkte jag att det är nog bäst jag går 5 minuter tidigare, för det hade vräkt ner snö, så det var 2 dm att plumsa i…
Och det var en väldans tur, för det var t u n g t att gå.

Kom på jobbet och erbjöd mej att ta en av patienterna i hörnan, då min arbetskamrat har en inskolning, dvs en som ska lära sig jobbet och då kunde hon ägna sig åt inskolningen och en patient i godan ro – och det visade sig vara ett smart drag för det visade sig bli en ”helt vanlig fredag”.

Dvs fullt ös, medvetslös:)

Och taadaa!

Jag har varit iväg på min första transport, sen jag kom tillbaka!

Visserligen fick jag ett enormt stresspåslag mitt i allting, hjärklappning så fruktansvärt och blev alldeles vaaarm, men jag satte mej lite i skymundan och bara andades en stund och då lade det sig – tack och  lov, för jag VILL ju få ALLT att fungera…

Jag märker att jag blir oerhört påverkad av min omgivning; är de omkring mej ”på” och liksom rusar hit och dit och volymen blir lite hög och lite hetsig, så reagerar jag direkt…
Men det är bara att lära sig att liksom stå över det och säga till mej själv att ”mitt sätt är också bra”, jag hinner u t a n att flyga runt som stressa…

Summasumarum, så har veckan varit riktigt bra.
Jag har fått känna på en r i k t i g arbetsvecka, både lugna dagar, lite lagom dagar och så som idag, fullt-ös-dagar.

Men det är nog som chefen säger; att när jag kommit upp i 75 % så ska jag nog stanna där ett tag, för kroppen och sinnet behöver verkligen förlika sig med allt som kan hända på en intensivvårdsavdelning!

Önskar er alla en trevlig helg!

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 39

Undrade verkligen VAD det var som ringde i morse.

Avslutade ju gårdagen med ett tandläkarbesök:
Han hade ett akutfall så jag fick vänta ca 20 minuter, men det gjorde inget, jag hade ju hela kvällen på mej.
Vid åtta, så var jag så på Maxi för att handla lite och vänta på J, som var på någon föreläsning via jobbet på Idun.

Jag lyckades handla för en vecka framåt – YEY! – och så var jag klar vid 21. Hörde av mej till J och de var inte riktigt klara, så jag fick bara vänta…
Vid 22 så kom han äntligen och vi kunde åka hem och packa upp alla matkassar och äntligen gå isäng.

Så när klockan ringde i morse, så fattade jag ingenting, först, men sen så insåg jag ju att ”ånej, dags att kliva upp”!

Ut med slyngeln, göra iordning ryggsäcken, äta lite och så ge vovvers mat och idag så kunde jag åka med in till stan och promenera från Strömpilen området till jobbet.

Var på jobbet vid tjugo i sju och kunde ta rapport från natten och släppa iväg henne, till sin sköna säng…

Påbörjade morgonarbetet och tiden går ju så fort när man har roligt, så helt plötsligt så kunde vi skicka ut syrran på fika och så gå och fika själva.

Vi arbetar ju på en intensivvårdsavdelning och patienterna är under ständig övervaning och lämnas aldrig ensamma.
Vid raster så löser vi av varandra och när vi går ut från sal, så talar vi om att vi går ut.

Ronder, fylla på i skåp och lådor och allehanda pyssel fixades med och så kom en av våra taktil massörer och frågade om vi hade någolunda lugnt, så kunde jag få ryggmassage på min onda rygg och det tackade jag inte mej till. När det var gjort, så gick jag in på sal en stund och vi summerade förmidagen, hörde lite på slutet av ronden och så var klockan halv elva, vilket innebär besökstid och  avslut för min del.

Jag har en del att fundera över;
Det ökade surret i öronen…
Varför har jag sån hög vilopuls?
Varför hittar jag inte min vila i arbetet, som jag hade?
Varför har jag så fruktansvärt ont i ryggen?

Jag har märkt de sista gångerna jag fått massage att jag inte riktigt kan slappna av och bara ligga…
Man brukar få ligga en stund efter massagen och bara slappa och de brukar få komma och peta på mej, för annars är risken att jag somnar ordentligt, men de sista gångerna och framförallt idag, så gick det inte.

Idag låg jag bara 2 gånger 5 djupa andetag, lade mej på sidan en stund och reste mej jätte,jätteförsiktigt.
Tog på mej kläderna och gick in på sal och jädrar vad yr jag blev!
Brukar jag inte bli!

Blev kommenderad ner på en stol och beordrad att dricka, så jag drack en kopp kaffe och 2 muggar vatten och efter det försvann yrseln…

Ikväll, så tror jag att jag ska ägna mej åt att bara vara…

Måste jag stanna upp någon vecka till på 50% +  30 minuter AT innan jag fortsätter?

Följ min blogg med Bloglovin

« Older entries