Tiden går

I veckan, så var det träff med ”min” kära grupp.

Det var så roligt att träffa dem alla igen och höra hur det har gått, sedan vi träffades sist…

Det var både med sorg och glädje jag lämnade träffen efteråt, för vi har alla haft våra med och motgångar och man önskar man kunde göra mer, för sin medmänniska!

Men vi konstaterade alla att vi lärt oss så otroligt mycket och det vi lärt oss, faktiskt finns i bakhuvudet – det hade vi lite svårt att föreställa oss i början på träffarna…

Jag jobbar på  och det går så bra, även om vi har det stökigt på jobbet.

Jag har bestämt mej att inte försöka suga åt mej av den turbulens som råder – jag måste fokusera på mej och att klara av heltidsjobbet i första hand.

Livet rullar vidare – men med pauser:O)

Följ min blogg med Bloglovin

Hej, Mej själv

Härom veckan, så blixtrade en tanke förbi i huvudet.

”Nu börjar jag att känna igen mej själv”, som jag var för kanske 15 är sen, eller nåt…

En ganska skön tanke:)

Jag vet inte, om man nånsin kommer att kunna säga att man är frisk från utmattningssyndrom, för faran att hamna där igen, få ett ”återfall” är nog nåt som står bakom varje hörn, men jag kan nästan tänka mej att allt eftersom tiden går, efter sjukdomstiden, desto längre bort ställer sig ”återfallet”.

Eftersom allt kommer så smygande inpå en och vips så är man sjuk i ett utmattningssyndrom, så kan det vara svårt att stoppa i tid, men jag har nog lärt mej att känna mej själv, väldigt bra igen:)

Finsessen är ju att aldrig mer, glömma bort sej själv, att ta hand om sej själv.
Att känna igen symtomen och att stanna upp i tid!

Mår jag bra och tar hand om MEJ, så kan jag även hjälpa andra – det är en ganska skön tanke, för så har jag ju egentligen alltid varit; de som vill prata och få stöd, får gärna komma…

Följ min blogg med Bloglovin