Tiden går

I veckan, så var det träff med ”min” kära grupp.

Det var så roligt att träffa dem alla igen och höra hur det har gått, sedan vi träffades sist…

Det var både med sorg och glädje jag lämnade träffen efteråt, för vi har alla haft våra med och motgångar och man önskar man kunde göra mer, för sin medmänniska!

Men vi konstaterade alla att vi lärt oss så otroligt mycket och det vi lärt oss, faktiskt finns i bakhuvudet – det hade vi lite svårt att föreställa oss i början på träffarna…

Jag jobbar på  och det går så bra, även om vi har det stökigt på jobbet.

Jag har bestämt mej att inte försöka suga åt mej av den turbulens som råder – jag måste fokusera på mej och att klara av heltidsjobbet i första hand.

Livet rullar vidare – men med pauser:O)

Följ min blogg med Bloglovin

Hej, Mej själv

Härom veckan, så blixtrade en tanke förbi i huvudet.

”Nu börjar jag att känna igen mej själv”, som jag var för kanske 15 är sen, eller nåt…

En ganska skön tanke:)

Jag vet inte, om man nånsin kommer att kunna säga att man är frisk från utmattningssyndrom, för faran att hamna där igen, få ett ”återfall” är nog nåt som står bakom varje hörn, men jag kan nästan tänka mej att allt eftersom tiden går, efter sjukdomstiden, desto längre bort ställer sig ”återfallet”.

Eftersom allt kommer så smygande inpå en och vips så är man sjuk i ett utmattningssyndrom, så kan det vara svårt att stoppa i tid, men jag har nog lärt mej att känna mej själv, väldigt bra igen:)

Finsessen är ju att aldrig mer, glömma bort sej själv, att ta hand om sej själv.
Att känna igen symtomen och att stanna upp i tid!

Mår jag bra och tar hand om MEJ, så kan jag även hjälpa andra – det är en ganska skön tanke, för så har jag ju egentligen alltid varit; de som vill prata och få stöd, får gärna komma…

Följ min blogg med Bloglovin

Med en stämpel över hövvet

Det är så lätt.

Att falla tillbaka på och falla tillbaka i andras (f*n, vad det regnar) beteende…

Eftersom jag bokar schema – som alla andra:) – från 1 april, så stämplar jag – om alla andra:)

Men är jag som alla andra?

Ne…

Inte riktigt…

Jag har lärt mej, att man behöver inte komma 15 minuter före utatt arbetstid, för att andra gärna vill det.

Ska jag komma tidigare, är det för att jag vill det, för att det är ok, för mej!

Jag märkte att jag var på väg in i en stress, över att inte hinna byta om och stämpla in och gå in för att lösa av innan min arbetstid egentligen börjar…

Som tur var, så märkte jag det.

Så numera, så går jag utan stress från bussen, byter om i lagom maklig takt och går till avdelningen, i lagom maklig takt för att börja arbetsdagen – och klockan kan hinna bli både kvart i och tio i, fem i före utsatt arbetstid, innan jag stämplar in.

Jag är alltid tidigt på huset, då jag åker buss, men den tiden är till för mej, inte för någon annan!

Men där ser man, så otroligt lätt det är att hamna i ”alla andra spår”

Kram Kin@

Följ min blogg med Bloglovin

Avlutar dagliga rapporter

Fr om den 1 april, så har jag beslutat mej för attavsluta de dagliga rapporterna.

Nu går jag in i en ny fas.

Jag har nämligen bokat schema, som alla andra fr om nu!

Nu känns det som att jag jobbar ”på riktigt”:)

Är som ”alla andra”.

Missförstå mej rätt nu; det är enbart i positiva ordalag, jag skriver detta – det är så skönt att få vara tillbaka i det normala, vad som nu är normalt, för oss själva…

Men att klockan ringer på morgonen, man kliver upp, fikar, gör sej i ordning och far på jobbet, som tusentals, miljontals människor gör dagligen – det är en sån underbar känsla, så det går inte att beskriva…
Att avsluta dagen med en kopp kaffe i soffan, med arbetskamrater, surrandes om allt och inget innan alla åker åt sina håll, hem till sitt och de sina och jag njuter av känslan av att imorgon, så ska jag antingen vara ledig, eller så börjar jag senare, eller så ska jag upp till arbete tidigt igen.

Jag antar man måste varit från jobb ett tag, för att hitta den känslan…

Jag kommer att nån gång i veckan, höra av mej med tankar och refletioner – ibland, kan det bli ofta, ibland så kan det  bli sällan.

Men jag glömmer inte bort min Arbetsträningsdagbok – den har varit ett stort stöd att luta sig mot.

Jag har funderingar på att försöka fortsätta ge min bild på utmattningssydnrom, på nåt sätt – vi får se…

Kram på er alla, därute!

Följ min blogg med Bloglovin

Ett stort tack, till mina arbetskamrater!

De senaste dagarna, har jag fyllts av en känsla av rikedom…

Vet inte om det är pga våren eller om det är min livslust som nästan helt kommit tillbaka…

Men jag kände bara, häromdagen att jag är så rik!

Man kan inte vara annat, med sådana fantastiska arbetskamrater, som finns där, som stöttar en när det behövs, som skäller på en när det behövs, som lyssnar på en när det behövs och som skrattar åt en…när det behövs:O)

Jag hoppas, hoppas att jag kan ge och kommer att kunna ge allt detta tillbaka fullt ut, i sinom tid…

Tänk; för ett år sedan, så tänkte båda jag och FHV att jag inte skulle gå tillbaka till jobbet – idag är jag tillbaka på ”full” arbetstid!

Vilken resa jag gjort!

Kram Kin@

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete dag 78

Vad har jag gjort bra dag 78?
Fick byta sal idag och därmed patient och det harvariten behaglig arbetskväll, på en fredag:)
Det var flera av oss som firade in helgen med en kebab tallrik, så matkoman slog till hårt:p, men självklart, så masade vi oss runt i vårt arbete ändå…

-Vad kunde jag gjort bättre?
Repris:
Egentligen inget, för jag har kunnat pausa, det jag behövt idag…
Faran ligger ju egentligen i de dagar då vi har full avdelning, med svårt sjuka patienter och mycket att göra – det är ju där det blir en konst att hitta stunder för mina 5…

-Har jag sett några risker i mitt arbete dessa dagar?
Nej, egentligen inga…

-Vad grundande jag besluten på?
Eftertänksamhet

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete dag 77

-Vad har jag gjort bra dag 77?

Vi har jobbat bra ihop idag, vi som jobbat. Pratat ännu bättre med varandra OCH jag har pausat:)

-Vad kunde jag gjort bättre?
Egentligen inget, för jag har kunnat pausa, det jag behövt idag…
Faran ligger ju egentligen i de dagar då vi har full avdelning, med svårt sjuka patienter och mycket att göra – det är ju där det blir en konst att hitta stunder för mina 5…

-Har jag sett några risker i mitt arbete dessa dagar?
Ja, att låta frustrationen över saker man inte riktigt förstår och då det man framför inte riktigt lyssnas på, ta överhand –  men med kloka arbetskamrater, så har vi kunnat reflektera och släppa det…

-Vad grundande jag besluten på?
Eftertänksamhet

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete dag 76

Dag 75  hoppar vi helt enkelt över…

-Vad har jag gjort bra dag 76?

Vi har jobbat bra ihop idag, vi som jobbat. Pratar bra med varandra OCH jag har pausat:)

-Vad kunde jag gjort bättre?
Egentligen inget, för jag har kunnat pausa, det jag behövt idag… Faran ligger ju egentligen i de dagar då vi har full avdelning, med svårt sjuka patienter och mycket att göra – det är ju där detblir en konst att hitta stunder för mina 5…

-Har jag sett några risker i mitt arbete dessa dagar?
Ne, inte då det är så lugnt…

-Vad grundande jag besluten på?
Eftertänksamhet

Följ min blogg med Bloglovin

 

Sömn, sömnig,sömnigare

På stresskliniken så tjatades det om hur viktigsömnen är.

Och då  menar jag att det tjatades på oss, av omtänksamhet, för det tar ett tag att förstå vissa saker, när man är i utmattningssyndrom.

Det tar ett tag att förstå att man ska ta hand om s e j s j ä l v också och inte bara andra…

”Som du tar hand om dej på dagen, så sover du på natten”

Vadå, tänkte man i början…

Men allt eftersom tiden gick så förstod man.

Blir det för mycket under dagen, med aktiviteter och man glömmer bort att ta hand om sig under tiden, så avspeglas det i nattens sömn; den blir ofta orolig,ytlig och full med konstiga drömmar.
Men kommer man ihåg att stanna upp och ta sina pauser, så har man igen det på  kvällen i en form av ett annat inre lugn och natten blir lugnare.

Att stanna upp och ta paus, innebär att du stannar upp, tar 5 djupa andetag och bara är och fokuserar på andningen, tömmer huvudet…

Tips på pauser kommer:)…

Arbete dag 74

-Vad har jag gjort bra dag 74?

Tagit dagen med ro och haft en skön kväll, med lite rusch då vi kom, men sen en behaglig lunk.

-Vad kunde jag gjort bättre?
Egentligen inget, för jag har kunnat pausa, det jag behövt idag…
Faran ligger ju egentligen i de dagar då vi har full avdelning, med svårt sjuka patienter och mycket att göra – det är ju där detblir en konst att hitta stunder för mina 5…

-Har jag sett några risker i mitt arbete dessa dagar?
Ne, inte då det är så lugnt…

-Vad grundande jag besluten på?
Eftertänksamhet

Följ min blogg med Bloglovin

« Older entries Newer entries »