Lite uppdatering och tankar

Den senaste tiden, har det slagit mej att det är 2 år sedan vi gick i grupp på Stressrehab!
Vi hade den sista träffen i november 2011 – herregud, vad tiden går!

Får fortfarande än idag, många frågor kring utbrändhet, utmattningssyndrom och jag tycker de tär så roligt och jag berättar gärna. Är nästan lite svår att stoppa, när jag sätter igång:).

Sedan april 2012 har jag varit tillbaka i fullt jobb, dvs 100 %.
jag har provat att lägga många olika scheman, en förmån vi har, då vi har sk önskeschema och en sak märker jag.

Min hjärna klarar verkligen inte samma belastning som förut.
Jag blir så otroligt hjärntrött och jag märker hur jag blir ofokuserad, jättetrött, och vill bara få gå och sätta mej i ett tyst rum.
Men hur lätt är det på en arbetsplats, där det rör sig 100 tals människor, var dag?!?

Jag har lagt scheman med arbete var tredje helg och arbete varannan helg.

Att arbeta varannan helg, kan verka vansinnigt, men för mej fungerar det bäst.
Då behöver jag inte lägga in så många pass efter varandra och det blir inte 4-5 dagars arbetsvecka.
Självklart får jag justera, utifrån hur bemanningen ser ut, men för det mesta så fungerar det.

En annan sak är att det värsta passet för mej att arbeta är förmiddagarna, dvs då man börjar kl 07.
Det är så otroligt mycket folk i farten, saker händer hela tiden och det låter, piper och…
Jag älskar egentligen förmiddagarna, just pga ovanstående och för att de går så otroligt fort – vips är klockan 11 och vi börjar med lunch och så är klockan efter ett och eftermiddagspersonalen börja komma, för att lösa av oss så vi får gå hem.
Men jag sliter så ont.
De sista månaderna jag jobbade många dagar på raken, så fick jag sova en stund, när jag kom hem för att orka kvällen:
en sk powernap på 20 minuter bara, men det räcker gott och väl och det inkräktar inte på nattsömnen heller.
Det fick vi lära oss på stresskliniken att det var fy och bannor, om vi la oss och sov timmar – då blev nattsömnen lidande och så är det verkligen.
Jag har ”provat” bägge varianterna:/

Livet förändras även på andra sätt.
För 7 månader sedan, separerade jag från barnens far och det är en enorm press och stress i sig.
Men tack vare de ”verktyg” jag fick på stresskliniken, så tar jag mej igenom denna period i livet också.

Ett år sedan…

Tänk att det är ett å r sedan.

Ett år sedan, jag på ”allvar” började min väg tillbaka till arbetslivet.

Den 10 oktober 2011, började jag att ”hälsa på”, på jobbet efter att ha varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan decemer 2010.

Planen var att hälsa på 3 dagar i veckan, för att börja Arbetsträna den 24 oktober.

Och vet ni vad?

Det gick vägen:)

Visst, lite två steg bakåt och ett steg framåt, blir det ju, men idag jobbar jag 100 %:)

Och igår, låg den där, i brevlådan, den efterlängtade kallelsen till den 3:e och sista gruppträffen för i år – jag längtar faktiskt efter att få träffa alla och höra hur de har det och hur det går!

Följ min blogg med Bloglovin

Fullt ös medvetslös

Nu är sommartempot uppe på jobbet:O)

Det har verkligen varit fullt ös och så är man halvt medvetslös, när man kommer hem…

Men som man säger, tiden går fort när man har roligt:/

Det slog mej igår att jag har sån tur, som idag har sådana bra ”verktyg” att klara av det mesta nu.

Tänk att man blir så att man bara hamnar i ett t unnelseende och bara går på; ”jag ska bara…”

Och aldrig stannar man av…

Nu klarar jag av det mesta pga av jag stannar av, stannar upp och pausar.

Det behöver inte handla om 1 timmes paus, inte 30 minuter inte ens 15 minuter, nä, det är ju det vi lärt oss att det räcker med 5 andetag, vilket tar ungefär 10 sekunder och det går inte att skylla på att man inte har tid, inte hinner!

Jag liksom gillar mitt nya jag:O)

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 42 – 46

En vecka till, i samma tempo och jag är nästan i däck…

Att inte sova ordentligt på ca tre månader, börjar ta ut sin rätt…

Att vara bland folk, som behöver ens hjälp, i sin totala hjälplöshet och att ge stöd och styrka till deras anhöriga, börjar ta ut sin rätt…

Jag har hamnat i det omtalade bakslaget…

Har slutat handarbeta.

Har slutat promenera mer än det abs0lut nödvändiga…

Får ingenting gjort…

Kommer inte igång med nåt.

Har slutat känna glädje.

Har slutat skratta.

Gråter för minsta lilla, t ex bara av att skriva, att erkänna det här…

Jag har i alla fall, gått till jobbet, utfört mina arbetssysslor, stöttat de chockade, ledsna anhöriga…

Varför då?

Jo, för att jag i grund och botten tycker så otroligt mycket om mitt jobb!

Men sen då…

Jag tänker på att pausa, jag tänker på raster, jag tänker på att sluta i tid, jag tänker verligen på att ta hand om MEj – men ändå…

Fortsättning följer…

Följ min blogg med Bloglovin

Arbete 50 % dag 36

04.30 ringde klockan och jag fattade inte riktigt vad det var:/

T om hundarna låg kvar och rörde sig inte ur fläcken…

Men det var bara att ta tag i det sura och kliva upp.

Släppte ut slyngeln och plockade ihop lite matsäck, medan jag väntade på honom och när han kommit in, så tog vi oss frukost.

1 timme går fort när man har roligt och vips så var det dags att åka mot staden och jobb.
Tyvärr, så upptäckte jag att jag glömt börsen hemma, när vi åkt typ 1 km, men jag fick låna busspengar och det löser sig alltid med att skaffa fram kläder och byta om osv…
Klev av på Strömpilen och gick upp till NUS, ganska skönt att gå i morgontrafiken och morgonljuset och få vakna…

Även idag, så var det gott om personal, visserligen ganska fullt, men inte så vårdkrävande patienter, så det blev en soft dag.

Det blev lite handräckning här och där och så fika och trevlig sammvaro och så fortsätta med lite handräckning.

Jag lyckades även ta mej i kragen och ordna fram alla lösenord för att ta mej in på det ena och andra på datorn, så nu saknas det bara ett ställe, dit jag behöver komma mej in, men det tar jag till veckan då datateknikern har tid…
Han hade lite att stå i, så vi hann inte idag…

Det var utbildning för vårdpersonal, i ett nytt rapporteringssystem, som en del skulle gå på och då tänkte jag, att ”ja, då kan jag lösa av” men nehej inte gick det, för utbildningstiderna var såklart lagda fr 11.15 och då har ju jag slutat…

Pratade även med kära chefen, om framtiden lite och hon tror som jag att det blir bra att trappa upp till 75 % men så stanna där.

Jag har haft i tankarna att kanske stanna på 75 % i några veckor, men hon tror att jag ska ta det piano och låta det gå längre tid…

Ja, vi får se hur det går, men det är egentligen nu, jag väntar mej  att det kommer att bli något bakslag.
Och jag kan nog ändå tänka mej att det är nu, när arbetstiden ökas, som det blir jobbigare med aretsdagarna, då de bli längre – fast jag är optimist; det går visst bra!

När jag ”landade” hemma efter dagen, så plockade jag först bort, resterande julsaker i fönstren och packade ihop dem, men när det var klart, så tyckte vovvarna att det minsann var dags för den där promenaden som ajg lovade dem igårkväll, så det fick bli så.
Men jösses vad det blåste!

Efter vi varit ut på den, så blev det gardinbyte, uraskning av kaminen och putsa av dess glasrutor.
Ja, just det ja; jag fick ju även putsa av rumsfönstren, för där sitter vovvarna och tittar ut och gör nosduttar på rutorna:)

Sen åkte ”snabeldraken” fram och fick sig lite mat.

Tände lite ljus, för mysets skull och för att det skulle se lite välkomnande till de som kom hem, men  lite snopet är det allt, för nu sitter jag här helt solo…

Sonen blev medbjuden till en kompis och stannar över där, äldsta är hos sin flickvän, mellan är ff på stan.

Men man får se det som att man får börja vänja sig, vid ensamheten…

Tja, isf pizzakväll, så jag tar väl å grilljerar en skinka då:O), äter lite och så får vi gå en kvällsrunda i blåsten…

Trevlig helg!

Följ min blogg med Bloglovin

En liten oro som gnager…

Har sedan i mitten på oktober försökt att skjuta oron över om jag får förlängd sjukskrivning framför mej.

Den 20 december, har jag varit sjukskriven i ett år.

I mitten på oktober, så fick jag ett meddelande om att jag var tvungen att ansöka om förlängd sjukskrivning.
Detta gäller även om man har ett läkarintyg.

I mitt fall har ajg ett läkarintyg skrivet fram till den sista december från stresskliniken och läkaren på företagshälsovården förlänger min halvtidssjukskrivning till i mitten på februari – men vad hjälper det om inte FK godkänner min ansökan?!?

TÄNK om jag nu inte får fortsätta i samma fina lugna takt?
TÄNK om jag redan på tisdag måste gå upp och jobba full tid?

Jag hoppas att jag får fortsätta på den inslagna väg jag har och ta det i den lugna upptrappning jag hitintills fått göra och inte  bli inkastad på full tid och rasera allt…

Jag försöker verkligen styra oron från mej, men ibland så ”tokoroar” jag mej, som gruppledaren sa:/

Arbete 25% + AT 25% dag 22

Tänk så bra det ändå gått…

Sedan i början på oktober har jag lyckats jobba mej upp från 25 % arbetsträning, till 25% jobbtid + 25 % arbetsträning…

Mycket tack vare en ytterst förstående arbetsgivare och underbara arbetskamrater – men det talar jag inte om för dem högt, det viskar jag bara här, än så länge:O)

I sinom tid, ska de få veta.

Idag blir det ett ”mandomsprov”.

Först så ska jag till optikern kl 11, för att prova ut sk terminalglasögon, då inte armarna lägre räcker till:p
Så jag måste gå till bussen 09.15.

Sedan så blir det AT+jobb mellan 13-17, så jag är inte hemma förrän 18 ikväll och så blrjar jag 07 imorrn  gäääspa, man blir trött av att tänka på det:)

Men tack vare promenader till och från buss, en skön busstur med avslappning i öronen och stannaupp pauser, så vet jag att det går!

Ha en bra dag!

Arbete 25% + AT 90 minuter dag 20 & 21

I det stora hela, kan jag väl säga att veckan avslutats med två bra dagar på jobbet…

Däremot så har det nu, precis i slutet av arbete 25% och arbetsträning upp mot 25%, slagit mej att de dagar jag går eftermidag, så ska jag inte göra mina arbetstimmar först, för det blir så knäppt med verksamheten, utan jag ska den avslutande veckan göra så att jag AT mellan 13-15 och så jobbar jag mellan 15-17  då har förmidagspersonalen gått hem och rapporterandet är över och det blir mer fysiskt jobb – jag hinner liksom inget annars…

Jag har även gjort de avslutande fystestet  och minnestestet.

Tyvärr så fick jag avbryta fystestet, pga ryggen/höften så det blev pannkaka av det – måste ta kontakt med vc…

Nu tar jag helg och laddar för en vecka med 25 % jobb och 25% AT…

Trevlig helg och 3;e advent!

Arbete 25% + AT 90 minuter dag 18 del 1

Det tar sig, sa mordbrännarn…

Tänk, snart har jag arbetstränat mej upp till 50 %.

Känns bra:)

Men jag märker verkligen skillnad på tröttheten i huvudet.

Den mentala tröttheten är nästan värre än det fysiska…

Annars har jag en ganska lugn vecka, med de två avslutande testerna, som ajg inte kunde göra förra veckan pga migrän…

Ja, just ja!

Jag ska ju även på ”återbesök” till Företagshälsovården på onsdag.
I och med att behandlingserien är avslutad på stressrehab, så blir man återremitterad till den instanns som remiterade en dit…