Den senaste tiden, har det slagit mej att det är 2 år sedan vi gick i grupp på Stressrehab!
Vi hade den sista träffen i november 2011 – herregud, vad tiden går!
Får fortfarande än idag, många frågor kring utbrändhet, utmattningssyndrom och jag tycker de tär så roligt och jag berättar gärna. Är nästan lite svår att stoppa, när jag sätter igång:).
Sedan april 2012 har jag varit tillbaka i fullt jobb, dvs 100 %.
jag har provat att lägga många olika scheman, en förmån vi har, då vi har sk önskeschema och en sak märker jag.
Min hjärna klarar verkligen inte samma belastning som förut.
Jag blir så otroligt hjärntrött och jag märker hur jag blir ofokuserad, jättetrött, och vill bara få gå och sätta mej i ett tyst rum.
Men hur lätt är det på en arbetsplats, där det rör sig 100 tals människor, var dag?!?
Jag har lagt scheman med arbete var tredje helg och arbete varannan helg.
Att arbeta varannan helg, kan verka vansinnigt, men för mej fungerar det bäst.
Då behöver jag inte lägga in så många pass efter varandra och det blir inte 4-5 dagars arbetsvecka.
Självklart får jag justera, utifrån hur bemanningen ser ut, men för det mesta så fungerar det.
En annan sak är att det värsta passet för mej att arbeta är förmiddagarna, dvs då man börjar kl 07.
Det är så otroligt mycket folk i farten, saker händer hela tiden och det låter, piper och…
Jag älskar egentligen förmiddagarna, just pga ovanstående och för att de går så otroligt fort – vips är klockan 11 och vi börjar med lunch och så är klockan efter ett och eftermiddagspersonalen börja komma, för att lösa av oss så vi får gå hem.
Men jag sliter så ont.
De sista månaderna jag jobbade många dagar på raken, så fick jag sova en stund, när jag kom hem för att orka kvällen:
en sk powernap på 20 minuter bara, men det räcker gott och väl och det inkräktar inte på nattsömnen heller.
Det fick vi lära oss på stresskliniken att det var fy och bannor, om vi la oss och sov timmar – då blev nattsömnen lidande och så är det verkligen.
Jag har ”provat” bägge varianterna:/
Livet förändras även på andra sätt.
För 7 månader sedan, separerade jag från barnens far och det är en enorm press och stress i sig.
Men tack vare de ”verktyg” jag fick på stresskliniken, så tar jag mej igenom denna period i livet också.
Arbetsträningsdagboken 