Den 27 januari 2012 – återblick

För ett år sedan:

Kom det då, det berömda bakslaget…
Tror att det var det första…

Det var, då som nu ett högt tempo på jobbet – men det är det ju egentligen alltid…
Och då som nu så var det dagarna efter den otroligt trevliga Rockfesten.

Vi ser redan fram emot nästa års Rockfest:O)

Det går upp och ner, vilket jag tror att det alltid  kommer att göra…

Det jag märkt, är att jag sliter något så oerhört de dagar jag jobbar dagpass, helt enkelt för att det är så enormt mycket intryck i form av alla ljud, allt folks om strömmar genom, stöttningen av anhöriga, alla transporter – jag är så fruktansvärt mycket tröttare av att jobba dagpassen, än nattpassen trots att nattpassen liksom är på ”fel” sida dygnet…

Försöker att inte boka så många dagpass på raken, men det är ju liksom svårt med ett heltidsschema…

Pauserna är ju numera ett naturligt inslag i livet;
jag pausar på toa, i bussen, i kön, inne på sal bakom en gardin osv, osv…
det är bara det, att det är inte alltid som jag känner att jag kan tillgodogöra mej dem…
Det tar längre tid, innan nedvarvningen kommer…

Det verkar nog som att jag hittat min nivå på friskhet från utmattningssyndrom och jag funderar verkligen på om det innebär att jobba heltid…
Möjligen med mer nattpass på schemat då…
Funderingarna går vidare…

Följ min blogg med Bloglovin

PS. jag tror vi tar en uppdatering på var utmattningssyndrom är:

Utmattningssyndrom, tidigare ”utbrändhet”, innebär att man kännt sig utmattad under en lång period och/ eller även haft långvarig psykosociala påfrestningar.

Det är ofta en reaktion på långvarig stress, som vi egentligen är skapta för att klara av, bara vi får tillräcklig återhämtning.

Men om balansen mellan stress och återhämtning inte fungerar under en längre tid, börjar kroppen sända ut signaler på att stressnivån är alldeles för hög, vilket leder till trötthet och ökad risk för psykisk och fysisk utmattning.

Den som hamnat i ett utmattningssyndrom, kan både känna av fysiska och psykiska symtom.

Den vanligaste kopplingen till utmattningssyndrom är arbetsplatsens situation, men andra påfrestningar kan också leda till sjukdomen, såsom långvarig arbetslöshet eller svårigheter privat.

Som tidigare nämnts, så ger utmattningssyndrom både fysiska och psykiska symtom.

Det är vanligt att man under en längre period, känt av ett eller flera stressrelaterade besvär, som exempelvis;

värk i kroppen, hjärtklappning, problem med magen, yrsel, känslighet för ljud, sömnstörningar,  svårt att hantera krav och utföra saker under tidspress, känslomässigt labil och lättirriterad, svårt att koncentrera sig, dåligt minne, svaghet i kroppen och en trötthet som inte går att sova bort, hur mycket man än försöker.

Ofta smyger sig själva insjuknandet på en, men en del upplever det som att det tar stop; att man går in i väggen.

Man blir förvirrad, får svårigheter att utföra helt vanliga saker som att låsa upp en dörr, helt plötsligt vet man inte var man är, bli yr och känna kraftig ångest.

Det är lätt att känna sig misslyckad, få skuld- och skamkänslor och bli nedstämd, när prestationsförmågan försämras - man känner sig värdelös…

Man blir överkänslig för all sorts stress och man känner sig känslomässigt utmattad och kan man inte bryta tillståndet, så är ångestattacker vanliga och nedstämdheten och depressiva symtomen man har, kan utvecklas till en depression.

 

Å ett år till har gått…

Den 28 november hade vi den avslutande gruppträffen på Stresskliniken.

Vi 6, som under dessa år lärt känna varandra på ett sådant sätt, som ingen ann…

Jag kommer att sakna dem oerhört, då de varit ett oerhört stöd under tiden som varit och jag hoppas att jag kunnat delge detsamma till dem.

Vi är alla i olika faser i livet, men över lag, har vi hämtat oss ordentligt från den allra första gången vi sågs…

Inför gruppträffarna, fick vi fylla  i olika formulär angående trötthet, depression, utmattning hälsa sömn osv och då hade vi alla skyhöga värden – inte alls konstigt, med tanke på vilket skick vi var i…

Efter ett år fick vi fylla i blanketterna igen och förbättringarna var påtagliga – vi hade alla gjort ett bra jobb…

Nu har vi fått fylla i samma blanketter för tredje gången och för de flesta av oss, så såg vi en klar förbättring – utom för mej…

Just nu är jag skör…
Väldigt skör…
Jag får verkligen passa mej, så jag inte åker ner längst nedanför ”trappan” och i den där grävda gropen igen…

Tack och lov, så har jag ”verktygslådan” med mej från stresskliniken, att plocka fram och ta till när som helst, var som helst, så det ska nog lösa sig till slut!

Senast igår, sa jag till en arbetskamrat att hon borde ha lärt sig av oss som ”gått in i väggen” och sjukskriva sig och vara hemma och vara s j u k, vid sjukdom och inte ta semester – tyvärr, så lyssnar folk inte på sånt – inte förrän det är för sent…

Följ min blogg med Bloglovin

Ett år sedan…

Tänk att det är ett å r sedan.

Ett år sedan, jag på ”allvar” började min väg tillbaka till arbetslivet.

Den 10 oktober 2011, började jag att ”hälsa på”, på jobbet efter att ha varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan decemer 2010.

Planen var att hälsa på 3 dagar i veckan, för att börja Arbetsträna den 24 oktober.

Och vet ni vad?

Det gick vägen:)

Visst, lite två steg bakåt och ett steg framåt, blir det ju, men idag jobbar jag 100 %:)

Och igår, låg den där, i brevlådan, den efterlängtade kallelsen till den 3:e och sista gruppträffen för i år – jag längtar faktiskt efter att få träffa alla och höra hur de har det och hur det går!

Följ min blogg med Bloglovin

Fullt ös medvetslös

Nu är sommartempot uppe på jobbet:O)

Det har verkligen varit fullt ös och så är man halvt medvetslös, när man kommer hem…

Men som man säger, tiden går fort när man har roligt:/

Det slog mej igår att jag har sån tur, som idag har sådana bra ”verktyg” att klara av det mesta nu.

Tänk att man blir så att man bara hamnar i ett t unnelseende och bara går på; ”jag ska bara…”

Och aldrig stannar man av…

Nu klarar jag av det mesta pga av jag stannar av, stannar upp och pausar.

Det behöver inte handla om 1 timmes paus, inte 30 minuter inte ens 15 minuter, nä, det är ju det vi lärt oss att det räcker med 5 andetag, vilket tar ungefär 10 sekunder och det går inte att skylla på att man inte har tid, inte hinner!

Jag liksom gillar mitt nya jag:O)

Följ min blogg med Bloglovin

Sommaren är här…kanske…

Denna våren har bara flugit förbi och nu är sommaren här med semestrar.

Vi är inne på andra veckan semester, för ”period 1″ och i fredags kväll – självaste midsomarfaton, så tänkte jag, där jag låg halvdöd i soffan, att ”klarade jag denna vecka, så går nästa 3 som en dans:O)

Det gäller att tänka positivt!

För trots alla skriverier till trots, så har vi världens bästa arbetsplats, med fantastiska arbetskamrater, som jag tidigare hyllat i ett inlägg.

Jag hoppas innerligt att alla semester lediga, verkligen KAN vara l e d i g a och inte ha halva hjärnan kvar på jobbet…

Vila och återhämtning behövs, för att orka den mörka årstiden.

När jag är ledig, nå´n ledig dag, då är jag verkligen ledig.

Skillnad mot för förut, då jag bara måste hinna en massa saker…

Nu gör jag ändå en massa saker, men hinner ändå ta en paus och ge mej själv återhämtning.

Det är guld värt!

Följ min blogg med Bloglovin

Tiden går

I veckan, så var det träff med ”min” kära grupp.

Det var så roligt att träffa dem alla igen och höra hur det har gått, sedan vi träffades sist…

Det var både med sorg och glädje jag lämnade träffen efteråt, för vi har alla haft våra med och motgångar och man önskar man kunde göra mer, för sin medmänniska!

Men vi konstaterade alla att vi lärt oss så otroligt mycket och det vi lärt oss, faktiskt finns i bakhuvudet - det hade vi lite svårt att föreställa oss i början på träffarna…

Jag jobbar på  och det går så bra, även om vi har det stökigt på jobbet.

Jag har bestämt mej att inte försöka suga åt mej av den turbulens som råder – jag måste fokusera på mej och att klara av heltidsjobbet i första hand.

Livet rullar vidare – men med pauser:O)

Följ min blogg med Bloglovin

Hej, Mej själv

Härom veckan, så blixtrade en tanke förbi i huvudet.

”Nu börjar jag att känna igen mej själv”, som jag var för kanske 15 är sen, eller nåt…

En ganska skön tanke:)

Jag vet inte, om man nånsin kommer att kunna säga att man är frisk från utmattningssyndrom, för faran att hamna där igen, få ett ”återfall” är nog nåt som står bakom varje hörn, men jag kan nästan tänka mej att allt eftersom tiden går, efter sjukdomstiden, desto längre bort ställer sig ”återfallet”.

Eftersom allt kommer så smygande inpå en och vips så är man sjuk i ett utmattningssyndrom, så kan det vara svårt att stoppa i tid, men jag har nog lärt mej att känna mej själv, väldigt bra igen:)

Finsessen är ju att aldrig mer, glömma bort sej själv, att ta hand om sej själv.
Att känna igen symtomen och att stanna upp i tid!

Mår jag bra och tar hand om MEJ, så kan jag även hjälpa andra – det är en ganska skön tanke, för så har jag ju egentligen alltid varit; de som vill prata och få stöd, får gärna komma…

Följ min blogg med Bloglovin

Med en stämpel över hövvet

Det är så lätt.

Att falla tillbaka på och falla tillbaka i andras (f*n, vad det regnar) beteende…

Eftersom jag bokar schema - som alla andra:) – från 1 april, så stämplar jag – om alla andra:)

Men är jag som alla andra?

Ne…

Inte riktigt…

Jag har lärt mej, att man behöver inte komma 15 minuter före utatt arbetstid, för att andra gärna vill det.

Ska jag komma tidigare, är det för att jag vill det, för att det är ok, för mej!

Jag märkte att jag var på väg in i en stress, över att inte hinna byta om och stämpla in och gå in för att lösa av innan min arbetstid egentligen börjar…

Som tur var, så märkte jag det.

Så numera, så går jag utan stress från bussen, byter om i lagom maklig takt och går till avdelningen, i lagom maklig takt för att börja arbetsdagen – och klockan kan hinna bli både kvart i och tio i, fem i före utsatt arbetstid, innan jag stämplar in.

Jag är alltid tidigt på huset, då jag åker buss, men den tiden är till för mej, inte för någon annan!

Men där ser man, så otroligt lätt det är att hamna i ”alla andra spår”

Kram Kin@

Följ min blogg med Bloglovin

Avlutar dagliga rapporter

Fr om den 1 april, så har jag beslutat mej för attavsluta de dagliga rapporterna.

Nu går jag in i en ny fas.

Jag har nämligen bokat schema, som alla andra fr om nu!

Nu känns det som att jag jobbar ”på riktigt”:)

Är som ”alla andra”.

Missförstå mej rätt nu; det är enbart i positiva ordalag, jag skriver detta – det är så skönt att få vara tillbaka i det normala, vad som nu är normalt, för oss själva…

Men att klockan ringer på morgonen, man kliver upp, fikar, gör sej i ordning och far på jobbet, som tusentals, miljontals människor gör dagligen – det är en sån underbar känsla, så det går inte att beskriva…
Att avsluta dagen med en kopp kaffe i soffan, med arbetskamrater, surrandes om allt och inget innan alla åker åt sina håll, hem till sitt och de sina och jag njuter av känslan av att imorgon, så ska jag antingen vara ledig, eller så börjar jag senare, eller så ska jag upp till arbete tidigt igen.

Jag antar man måste varit från jobb ett tag, för att hitta den känslan…

Jag kommer att nån gång i veckan, höra av mej med tankar och refletioner – ibland, kan det bli ofta, ibland så kan det  bli sällan.

Men jag glömmer inte bort min Arbetsträningsdagbok – den har varit ett stort stöd att luta sig mot.

Jag har funderingar på att försöka fortsätta ge min bild på utmattningssydnrom, på nåt sätt – vi får se…

Kram på er alla, därute!

Följ min blogg med Bloglovin

Ett stort tack, till mina arbetskamrater!

De senaste dagarna, har jag fyllts av en känsla av rikedom…

Vet inte om det är pga våren eller om det är min livslust som nästan helt kommit tillbaka…

Men jag kände bara, häromdagen att jag är så rik!

Man kan inte vara annat, med sådana fantastiska arbetskamrater, som finns där, som stöttar en när det behövs, som skäller på en när det behövs, som lyssnar på en när det behövs och som skrattar åt en…när det behövs:O)

Jag hoppas, hoppas att jag kan ge och kommer att kunna ge allt detta tillbaka fullt ut, i sinom tid…

Tänk; för ett år sedan, så tänkte båda jag och FHV att jag inte skulle gå tillbaka till jobbet – idag är jag tillbaka på ”full” arbetstid!

Vilken resa jag gjort!

Kram Kin@

Följ min blogg med Bloglovin

« Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.